För mig betyder husmanskost sådan mat som mamma lagade hemma när jag var ung och lovande. När jag hör någon säga laxlåda, köttbullar, gäddfärsbiffar, stekt sill eller köttsoppa, så vet jag precis hur det smakar och hur det doftar när man lagar det. Problemet är att det är få som har tålamod med att laga husmanskost hemma, det är nämligen ingen snabbmat vi talar om. Men vad gör man inte för att uppleva några nostalgiska smakupplevelser från sin ungdom.

Gravad lax med dillstuvad potatis

Hemma serverades denna härliga förrätt till jul, påsk, första maj och alla andra tänkbara eller påhittade högtider. Tillsammans med ett glas välkylt vittvin från Loire höjer man njutningen ytterligare.

För fyra glupska som förrätt
400g laxfilé
vitpeppar
1 tsk socker
1 msk grovt havssalt

Lägg laxen med skinnsidan neråt i ett lagom stort kärl. Krydda med vitpeppar, några varv på kvarnen räcker, strö på sockret och saltet. Täck med plastfilm och ställ i kylskåpet. Laxen är färdiggravad efter 8 timmar, men man kan låta den stå 2–3 dygn i kylskåpet. Ta laxen ur kylen, skrapa bort kryddorna från ytan och torka med hushållspapper. Skiva tunt och servera med dillstuvad potatis och citronklyftor.

Dillstuvad potatis
8 medelstora potatisar, skalade och tärnade i ca 2–3 cm stora kuber
1,5 dl grädde
1,5 dl mjölk (mer om det behövs)
1 tsk salt
vitpeppar
1/2 knippe dill, hackad
Lägg potatisen i en tjockbottnad kastrull. Häll i grädden och så mycket mjölk att den knappt täcker potatisen. Tillsätt saltet och litet vitpeppar. Ställ kastrullen på spisen på medelvärme och låt stuvningen koka upp. Sänk värmen så att den puttrar sakta. Rör om med träslev då och då, så att den inte bränns vid. Koka under sporadisk omrörning i 15–20 minuter, eller tills potatisen mjuknar och stuvningen blir tjock. Vänd ner dillen, smaka av och servera.

Mammas köttfärslimpa
En mycket praktisk, delikat och festlig rätt. Den smakar som de bästa köttbullarna, men man behöver inte rulla och steka i evigheter. I mitt barndomshem serverades denna rätt ofta på söndagar för familj och vänner. Vi var ofta över tio vid bordet, alla fick bjuda sina kompisar. Servera med potatismos, sockrade lingon och klappgurka.
För 6 personer
2 msk smör
2 lökar, skalade och finhackade
300 g bacon
1 dl ströbröd
2 dl grädde
1 msk fransk senap
Svartpeppar
2 tsk salt
900 g köttfärs av nöt
2 ägg
1 msk sojasås
Värm ugnen till 175 grader. Lägg ströbrödet i en stor skål tillsammans med grädden, saltet, pepparn, sojan och senapen. Rör om och låt svälla. Finhacka knappa hälften av baconet och stek det tillsammans med smöret och löken i en stekpanna på medelvärme i 5 minuter och släng det i skålen. Tillsätt färsen och äggen och blanda allt till en jämn smet med en elvisp eller med bara händer. Stek en provbit och kolla kryddningen. Olja en ugnsform och forma färsen till en limpa. Bekläd den med bacon och ställ in den i ugnen 45 min.

Klappgurka
1 skalad gurka
1/2 tsk salt
1/2 tsk socker
2 msk risvinäger
2 msk olivolja
några kvistar persilja, finhackade
Skiva gurkan med hjälp av en osthyvel och torka skivorna med hushållspapper. Blanda salt, socker , risvinäger och olja i en skål. Tillsätt gurkan och persiljan och vänd om försiktigt.

Pepparrotskött
En mycket uppskattad rätt, vi serverar den ofta på Rafla till lunch. I Sverige kallar man sådan här mat för långkok. Rotmos och inlagda rödbetor passar bra till.
1 kg oxbringa
1 lök, skalad och delad itu
1 morot, skalad och skivad
2 lagerblad
4 torkade nejlikor
10 svartpepparkorn
1 msk salt
vatten

Skölj oxbringan under rinnande vatten och torka den. Lägg köttet i en kastrull, fyll på med kallt vatten så att det täcker köttet gott och väl. Ställ kastrullen på spisen och koka upp. Avlägsna det skum som uppstår med slev. Sänk värmen, lägg i grönsakerna och kryddorna och låt det småkoka i 3 timmar eller tills köttet känns mört när man känner på den med en gaffel. Lyft köttet ur spadet och låt det svalna. Spara kokspadet för sås och uppvärmning. Skiva köttet tvärs över fibrerna och värm det i litet kokspad på spisen, när det skall serveras.

Såsen
2 msk smör
2 msk vetemjöl
5 dl kokspad
1 dl grädde
1 msk pepparrotskräm
färskriven pepparrot
salt
peppar

Smält smöret i en kastrull, pudra i mjölet och rör om. Vispa i kokspadet och koka upp, sänk värmen och låt puttra i tio minuter. Tillsätt grädde och pepparrot och smaka av med salt och peppar.

Mitt tips: Om det blir kokt kött och kokspad över, blir det snabbt en god köttsoppa. Koka upp spadet med några potatisar, morot och purjolök. Släng i köttet skuret i kuber litet innan potatisarna blir mjuka.

Hallonmuffins med Valters kräm
På det glada sjuttiotalet avskaffades hemmamamman, alla skulle jobba och hemsysslorna delades jämnt mellan familjemedlemmarna. Matindustrin lanserade olika halvfabrikat som skulle underlätta vardagen. Jag kommer ihåg att även i vår stora och stökiga, men kulinariskt framstående familj förekom muffinsmix. Med detta recept från min son Valter, kan familjens rykte återställas. Dessa muffins är nämligen sinnessjukt goda!

Blir 10-12 st.
150 g smör, rumstempererat
1 ½ dl socker
2 ägg
3 ½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 ½ dl grädde
200g vitchoklad, finhackad
1 ask färska hallon
Vispa med elvisp, smör och socker tills det blir vitt och poröst. Tillsätt ett ägg i taget under vispning. Blanda mjölet med bakpulvret. Tillsätt turvis mjöl och grädde under vispning. Vänd i vitchokladen och hallonen och fyll muffinsformerna. Grädda i 225 grader 10 minuter, sänk värmen till 175 grader och grädda ännu 3 minuter.

Valters kräm
2 dl grädde
1 dl socker
rivet citronskal från en 1/2 citron
1 vaniljstång
200 g vitchoklad
200 g färskost (Philadelphia)

Koka upp grädden med en halverad vaniljstång och sockret. Tag kastrullen bort från spisen, rör i vitchokladen och citronskalet. Kyl ner i kylskåpet i minst 30 min. Rör i färskosten och vispa till fluffig kräm.

Det är samma restauranger som året innan, det vill säga Helsingforsrestaurangerna Ask, Chef & Sommelier, Demo, Luomo och Olo. Av dem har Luomo stängts nyligen då guiden ännu trycktes.

I fjolårets Michelin Main Cities of Europe 2014-guide fanns också Helsingforsrestaurangen Postres, men den stängde sina dörrar för gott redan i höstas.

Fem restauranger i Helsingfors har fått omnämnandet Bib Gourmand som enligt guiden innebär att man får utmärkt mat till ett rimligt pris.

Årets Bib Gourmand-restauranger är Boulevard Social, Emo, Farang, Gaijin och Pure Bistro. Också Pure Bistro hann stänga innan guiden kom ut.

Tittar man in genom fönstret på Annegatan 22 ser det ut som en liten restaurang. Det lilla rummet i gatunivå har ett långt bord med stolar och ett öppet kök. På väggen hänger tavlor som också är till salu, konstnärerna ska bytas ut med jämna mellanrum.

Men längst bak i rummet går en spiraltrappa ner till en källare, också den nyrenoverad, och här ligger skatterna: 150 skåp för långvarig vinförvaring.
Petteri Laine och Kale Angusär stolta över sina lokaler.

– Det var svårt att hitta kombinationen med en liten lokal i gatunivå men stora källarutrymmen, hos de flesta är det tvärtom. Men det här är perfekt.

Källaren har svart golv och väggar med skåp i mörkt trä. En vinkällare ska vara mörk och sval, med en temperatur på 12-13 grader och luftfuktighet på omkring 70 procent.

– Det finns förstås många olika åsikter om den perfekta temperaturen men huvudsaken är att den är stabil och inte ändrar, säger Laine.

Källaren öppnade Laine och Angus redan i oktober, tastingrummet i början av februari. Här har de tänkt ha tillställningar några gånger i månaden, främst så att medlemmar kan boka utrymmet. 

Just nu har de drygt 30 medlemmar. Hyran för ett skåp är just under 45 euro per månad.

– Idén kom helt från mina egna behov, jag behövde någonstans att förvara mitt vin. Men de flesta andra vinkällare kräver delägarskap. Det kan kosta flera tusen euro, här kommer man med för en månadshyra.

Skypetasting med producenter

Petteri Laine driver än så länge vinkällaren vid sidan av sitt vanliga jobb, medan Kale Angus sysslar med vin på heltid. Ursprungligen från Kanada började han importera viner till Finland för att han inte var nöjd med vinutbudet när han flyttade hit. Med vinkällaren hoppas han och Laine kunna förkorta avståndet mellan producenter och konsumenter.

– Jag tänker mig till exempel skypetastingkvällar där vinproducenten i Kalifornien eller Nya Zeeland kan vara med via en skärm, säger Angus.

Genom de olika evenemangen hoppas Angus och Laine att medlemmarna får kontakt med andra vinintresserade. Samtidigt erbjuder de skilda loungeutrymmen så att medlemmarna kan komma in och bara dricka vin också, om de inte vill delta i det ordnade programmet. Medlemmar har egen nyckel och kan komma in när de vill, utom mellan midnatt och sex på morgonen.

– Vi vill inte att det blir ett efterfestställe. Men vi ville ha ett centralt läge så alla har lätt att bara titta in. Förra fredagen hade vi inget bokat program men det satt flera olika gäng som hyrt skåp och nu smakade på varandras vin.

Den som är stor i  maten hade i dag i Lappträsk möjlighet att äta en megahamburgare.

– Den kostar 2 000 euro. Hamburgaren väger cirka 100 kilo och innehåller 250 köttfärsbiffar, bröd, majonnäs, samt ett par kilo sallad och lök, säger företagare Jarmo Lehtomäki med ett skratt. Han driver restaurangen Mehiläispesä intill riksväg 6. Idén att bygga världens högsta hamburgare fick han då han slöade en hemmakväll på soffbottnen.

– Då kommer man på de bästa idéerna. Folk har prövat bygga hamburgare på bredden, men inte på höjden. Jag har inte meddelat Guinness rekordbok, det verkade vara ganska byråkratiskt att få dem på plats.

I restaurangen är stämningen på topp och det är trångt om sittplatser. Medier och ortsbor är på plats och hejar allt medan byggjobbet pågår. Restaurangen har fem meter till tak och hamburgaren hålls på plats med en specialställning.

Jarmo Lehtomäki och kocken Mari Suomalainen står på en lyftanordning och radar ingredienserna på plats. Upp till tre meters höjd går jobbet smidigt undan, men vid dryga tre meter börjar jättehamburgaren svaja oroväckande.

Det går ett sus genom publiken, men med hjälp av extra trådar får man hamburgaren på plats.

– Det är typiskt Jarmo att komma på en sådan här idé, säger Eila och Seppo Mäkinen. De känner Jarmo Lehtomäki sedan barnsben och har kommit från Kouvola för att stöda honom.

Vid fyra meters höjd torkar eldsjälarna svetten ur pannan. Snart börjar taket ta emot och det blir svårt att jobba. Vid 4,9 meter är det stopp. Det blir för lite utrymme mellan taket och hamburgaren. Publiken skrattar högt när Jarmo Lehtomäki och Mari Suomalainen tar var sin rejäla tugga av hamburgaren. Hamburgaren blir på plats en stund, men slutar sannolikt sina dagar i soporna.

– Det var värt jobbet. Jag ville ge ortsborna en speciell upplevelse. Det här har varit samtalsämnet nummer ett  i bygden redan länge, säger Jarmo Lehtomäki.

På måndagen skrev Aftonbladet om en Ica-butik i Umeå som börjat sälja chips i lösvikt under helgerna.

Chipsbuffén fick mycket uppmärksamhet på sociala medier och nu har även en butik i Bjärnå i Finland hakat på idén.

S-marketen i Bjärnå säljer från och med i dag fem olika chipssorter i lösvikt. Priset är ungefär det samma som för vanliga chipspåsar.

Butikschefen Jesse Kantonen säger till Iltalehti att det ännu är osäkert om lösningen kommer att bli permanent. 

– Vi får se hur kunderna förhåller sig till det här, säger han.

När Anna Bergenström var åtta år gammal bodde hon under ett års tid hon sin mormor i Skåne.

– Det var bara hönorna, mormor och jag i trädgården, säger hon.

Nu, över sextio år senare, tränger ett synminne fram. Det är åsynen av Reine Cloude-plommonen i mormors skafferi där det också hängde en torkad löpmage i taket.

Plommonen är hermetiskt inkokta i stora glasburkar och de står där i stiliga rader. Vid högtidliga tillfällen bjuder matprofessorn Anna Bergenström ännu i dag sina gäster på samma delikatess. Som tillbehör serverar hon tjock, lösvispad grädde. Hennes berättelser triggar snabbt i gång alla smak- och doftreceptorer.

Berättelsen ligger som grund för det som senare skulle komma att gestalta den lilla flickans liv. År 2002 tilldelades hon professorstitel av regeringen för sina insatser för matkulturen i Sverige. En titel som tidigare endast innehafts av Tore Wretman. Klassikern Annas mat har följts av många nya inspirerande alster och gjort henne till en mycket populär kokboksförfattare.

– Jag är inte utbildad kock, och det var glädjande att man ville uppmärksamma den vanliga familjens matkultur. I Sverige kan vi i dag tala om matkultur på ett högre plan. När jag var ung var det inte riktigt fint att erkänna att maten har en stor kulturell betydelse för välbefinnandet och familjelivet. Man talade hellre om kost än om god mat och matkultur.

Konsten inspirerar

För Anna Bergenström är mat en skapande företeelse och nya maträtter föds ofta utifrån den inspiration hon hämtar från andra närliggande områden där kreativiteten står i centrum. Det kan vara jazz eller ett klassiskt stycke av Bach eller varför inte Queen som plötsligt frammanar doftminnen och bilder. Som en konstnär närmar sig sitt staffli, närmar sig Anna Bergenström köket, sin spis. Och en nyfödd maträtt ser dagens ljus. Andra gånger är det kanske en litterär text som blir startskottet, eller synen av en tallrik som någon annan konstnär format. Eller så bildkonsten.

– Konstnären Henri Matisse är min stora inspiratör, hans interiörer är ofta fyllda av mat och dukade bord. Jag äger säkert en hyllmeter av hans böcker vid det här laget, och mycket av det jag gör föds utifrån de här bilderna. Även upplevelser från resor inspirerar mig.

Genom Anna Bergenströms böcker och i samtalet tränger sig en stark underström av kravlös kärlek fram. Den flödande strömmen låter sig inte tämjas in i en viss fåra, men den hittar sitt botten i de egna släkttraditionerna och kulturyttringar från jordens olika hörn.

Den Medelhavsinspirerade kosten går som en röd tråd genom böckerna, men det är inte en efterkonstruktion för att hänga med i den allmänna trenden. Anna Bergenströms farmor bodde många år i Frankrike och hennes provencalska matlagningstradition kom att utgöra ett skikt, vid sidan om Skåne-mormoderns svenska matkulturskatt, också hon en anlitad matskribent på sin tid.

Under senare år har samarbetet med dottern Fanny Bergenström som fotograferat matbilderna och interiörerna i böckerna, kommit att involvera ytterligare ett generationsskikt.

– Det är underbart att samarbeta med Fanny. Dels tillhör hon en annan generation och bidrar med sitt synsätt på maten. Hon har även rest mycket i Sydostasien och Sydamerika och hämtat influenser därifrån.

Skapande kraft

Eftersom mat är en skapande företeelse, är också Anna Bergenströms agerande i köket, fritt från krav och regler. Det är musik, dans, bilder och ord, men framför allt är det liv.

Liv som får förändras, på grund av att livet självt förändras. De olika skikten tål att ruskas om.

– I framtiden kommer vi säkert också att tillreda wallenbergare och kåldomar, men kanske gör vi det med en modern anpassning som hör ihop med den tid vi lever i just då.

Anna Bergenström skyggar inte för det slitna och nötta. Hon tackar bestämt nej, när porslinsföretag vill erbjuda henne kärl för fotografering.

– Det måste finnas en själ i sakerna, hellre ett avgnagt skärbräde och en välanvänd sked än något nytt. Jag vill också se maten i ett sammanhang, hellre interiörer än bara en närbild på en maträtt, säger hon.

Kravfyllt i dag

I dag i mogen ålder kan Anna Bergenström glädja sig över ett lite rymligare kök som har två separata arbetsytor, och till och med en mikrougn.

– Tidigare hade jag ett kök på endast åtta kvadratmeter. Det är i det köket som nästan alla våra maträtter tillretts och fotograferats.

Trenden i dag går i motsatt riktning och inredningsmagasinen fylls av stora välutrustade kök som i många fall står oanvända.

– Det är lite sorgligt, säger Anna Bergenström. Det bygger på att man har en dröm, men sedan orkar man kanske inte med kravet. Jag skulle önska att många fler fick upp ögonen för hur enkelt ett långkok faktiskt kan göras och plötsligt har man mat som räcker för flera dagar.

Anna Bergenström blickar något avundsjukt tillbaka på 1950-talet och de möjligheter som marknaden erbjöd hennes egen mamma. Då kunde de svenska husmödrarna köpa högkvalitativa halvfabrikat och gourmetmat som smakade enligt konstens alla regler och gjorde skäl för sina namn.

– Findus hade underbar Tupp i vin och fantastiskt god hummersoppa. I dag innehåller färdig fisksoppa knappt någon fisk alls. Jag hoppas det här kunde komma tillbaka igen.

Anna Bergenström riktar en uppmaning till alla moderna människor.

– Om ni har barn, låt dem vara med i köket. Det ger dem dofter och minnen för livet.

Vinets centrala roll i regionen framgår av både Gamla och Nya Testamentet, en pålitlig dryck i vardagen och med lämplig magisk kraft för religiösa ceremonier i ett flertal religioner.

I bibeln nämns vin över 400 gånger, i varnande ordalag om missbruk, i positiv anda som till exempel vid undret vid bröllopet i Kana och särskilt vid instiftandet av den heliga nattvarden och dessutom helt neutralt.

I judendomen är vinet viktigt vid olika ceremonier, det finns faktiskt två koscherviner på Alko. Redan fenicierna sysslade med vinodling i det som i dag är Libanon, så här finns faktiskt traditioner att falla tillbaka på. I detta mångkulturella land är det dock de kristna som står för vinodlingen.

Israel med Golan

Den moderna vinproduktionen i Israel påbörjades av baron Edmond de Rothschild i slutet av 1800-talet, detta för att täcka behovet av koschervin. I dag har hans odlingar fortsatts av ett kooperativ under namnet Carmel.

När Israel blev en egen stat 1948 grundades flera vingårdar, bland annat Barkan som är representerat på Alko och Golan Heights Winery som enligt Alkos lista inte kal-las "Israel".

Det finns fem officiella vinområden i Israel av vilka det främsta är Galiléen. Kvaliteten förklaras av att vingårdarna här ligger 1 200 meter över Medelhavet vilket ger friska druvor och aromatiska viner.

Det största vinområdet är Samaria där berget Carmel ligger. Följande viktiga heter Samson med Medelhavsklimat och Judean Hills nära Jerusalem. Det sydligaste vinområdet är Negev, där öknen och vingårdarna blomstrar tack vare konstbevattning.

Populära viner är gjorda på Emerald Riesling och Muscatdruvan som ger angenäma russinaktiga viner. Alla välkända europeiska druvor finns dock representerade i Israel.

Det finns inga egentliga vinlagar, bara en notis om att ifall en enskild druva anges på etiketten skall vinet innehålla minst 85 procent därav. Den totala vinodlingsarealen är cirka 4 000 hektar, vilket ger 60 000 ton druvor.

Libanon

I den antika staden Byblos har man hittat 5 000 år gamla vinrankor så odlingen i Libanon har gamla traditioner.

Det var dock frågan om mycket gamla odlingsmetoder och först med jesuiternas ankomst i slutet av 1800-talet kom modern vinodlingsteknik med i bilden. Också här var det vingårdar på hög höjd som producerade njutbara moderna viner.

I landet odlas druvor av alla europeiska typer. Särskilt intressant är druvan Syrah som egentligen torde härstamma från staden Shiraz i det nuvarande Iran, som alltså har återintroducerats i den nya vinvärlden under detta namn.

Kända vinhus i landet är Château Musar (som finns i beställningssortimentet) och Ksara som finns på Alkos normala lista.

Ksara ligger i den fruktbara Bekaadalen och planterades av munkar för 150 år sedan. Vinerna lagras i djupa naturliga grottor, vilket ger dem harmoni och mognad.

Vid Ksara vajar den finländska flaggan eftersom en av ägarna är finländsk hederskonsul. Vinhuset är i dag i privat ägo men arvet efter munkarna och deras kvalitetsambitioner består.

Odlingsarealen är cirka 35 000 hektar, vilket ger 6 000 000 liter vin.

Vinrekommendationer

490447 Château Ksara  Rèserve du Couvent 2010, Bekaa Valley. Libanon.
Mörkrött med doft av läder, ek samt örter. Smaken medelfyllig med bärig angenäm eftersmak med vänliga tanniner.
11,50 
Betyg: Två stjärnor

411747 Mount Hermon Red 2013, Golan Heights Winery. Galiléen.
Medelrött med mycket bärig, nästan syltig karaktär med lite rostad ton och fyllig smak med bra kryddighet och frukt. Koscher.
11,99 
Betyg: Två stjärnor

578707 Barkan Classic Chardonnay 2013, Israel.
Gult med frisk doft med inslag av tropisk frukt och torr smak med citrus, kryddor och bra mineralitet. Koscher.
11,66
Betyg: Två stjärnor

För ett par år sedan var tävlingen Latte art – konsten att skapa vackra mönster i mjölkskummet – en stor grej bland kaffefantasterna. Men i år var intresset för tävlingen så litet att den inte blir av. I stället vinner bryggkaffetävlingen Brewers Cup och smaktävlingen Cup Tasting mark. Båda tävlingarna ordnas i helgen under kaffefestivalen Helsinki Coffee Festival i Södervik.

Dessutom utses Årets barista i en tävling där det gäller att vara snabb vid espressomaskinen. Förutom tävlingarna bjuder festivalen på föreläsningar, demonstrationer, minikurser – och smakprov, naturligtvis.

– Bryggkaffetrenden visar att folk har blivit mer kvalitetsmedvetna. Smaken har blivit viktigare än utseendet, säger baristan Viivi Ahtiainen som för första gången deltar i tävlingen Brewers Cup.

I tävlingen ska varje deltagare välja sitt kaffe, sin bryggmetod och sitt recept själv. Viivi Ahtiainen har sin strategi klar: bönorna är etiopiska och de bryggs med en aeropress. Kaffet rostas i ett mikrorosteri i Henriksdal och mals på plats. Till tävlingen hör också att man ska kunna beskriva kaffets smaknyanser.

– Dessutom ska juryn vara av samma åsikt och faktiskt känna de smaker och egenskaper man beskriver. Det gör mig kanske mest nervös, säger Ahtiainen.

I tävlingens andra moment får deltagarna varsin påse med kaffebönor. Uppgiften är att ta fram kaffets bästa egenskaper.

Hur mycket kan man egentligen påverka kaffets smak?

– Massor! Tjusningen med bryggkaffe är just att man kan påverka smaken så mycket genom att rosta, mala och brygga. Men också receptet, alltså andelen vatten, kaffe och hur länge det bryggs, påverkar smaken.

Tvåa i två tävlingar

Ahtiainen är ingen nykomling på tävlingsscenen. För två år sedan deltog hon i Latte art och i fjol i Årets barista. Båda gångerna kom hon tvåa och var en hårsmån från att vinna.

– Jag hade gärna deltagit i Årets barista också i år men hade inte tid. Det var otroligt kul i fjol. På femton minuter ska man inför en jury tillreda fyra espresso, fyra cappuccino och fyra identiska signaturdrycker. Jag har noll minnen från själva tävlingen för allt gick så fort och jag arbetade som en robot, säger hon och skrattar.

Har du några experttips för den som vill brygga gott kaffe hemma?

– Smaka dig fram! Kaffe behöver inte vara komplicerat, men man utvecklar sitt smaksinne när man letar efter sina smakpreferenser. Be gärna om råd på något kafé som säljer kvalitetskaffe. Vill du sedan gå ett steg vidare rekommenderar jag att satsa på en egen kaffekvarn och en våg. Nymalet kaffe och rätt proportioner gör mycket för smaken. Men hittar du ett gott kaffe som du gillar så har du redan vunnit. Du behöver inga konstiga grunkor – en vanlig elkokare eller en pressobryggare funge­rar utmärkt för hemmabaristan.

Risgrötsfyllning:

5 dl vatten
3 dl ris
1 l helmjölk
1 ½ tsk salt
2 msk smör

Lägg riset i kokande vatten. Koka tills vätskan sugits upp (cirka 7-10 minuter). Tillsätt mjölk och låt gröten koka sakta i 30 minuter. Rör om emellanåt. Smaksätt med salt och smör.

Degen:

2 dl kallt vatten
2 tsk salt
51/2 dl siktat rågmjöl

Blanda ingredienserna till en deg och låt den vila en stund under ett plasttäcke.

Rulla degen till en jämn rulle (cirka 5 cm tjock). Rullarna skärs i ungefär halvcentimeter tjocka skivor. Rundlarna bultas ut med hjälp av mjöl under fingertopparna. De kavlas tunt till önskad form med en speciell spolformad kavel.

De avlånga fylls med en rejäl klick risgrynsgröt som plattas ut. (De runda fylls med potatismos). Kanterna viks upp och nyps ihop.

Pirogerna placeras direkt på smord plåt och gräddas nu i hög ugnsvärme (275 grader) i 12-15 minuter. De skall vara hårda och fläckiga på undersidan.

De heta pirogerna penslas med smör (någon kanske föredrar smörmjölkblandning) och placeras i en skål, två och två i omlott och i lager på varandra. Skålen täcks med smörpapper och en ren handduk.

När pirogerna mjuknat något är de färdiga att avnjutas varma med till exempel en smörklick och ett glas helmjölk.

Fågeln Fenix reser sig förnyad ur askan och tuppen, The Cock, öppnar i renoverade lokaler som hört till anrika Kellarikrouvi som hann stå där i femtio år men helt enkelt inte klarade sig längre.

Ägaren Royal Ravintolat stängde Kellarikrouvi i januari och gav Ville Relander och Richard McCormick fria händer att göra något nytt med kroglokalen.

– Richard och Ville har båda visat att modiga visioner och passion kan förändra en hel stads mat- och restaurangkultur, förklarar Royal Ravintolats vd Aku Vikström i ett pressmeddelande.

Inga små ord, men visst har Relander och McCormick resultat att visa upp. Under några år som Helsingfors första officiella matkulturstrateg hann Relander bland annat utveckla Teurastamo eller Slakthusområdet i Fiskehamnen samt förnya två saluhallar. McCormick är mest känd för publiksuccén Sandro i Berghäll och har gjort menyer också på bland annat Siltanen, Nolla, Shanghai Cowboy, Korjaamo och Flowfestivalen. Han har fått uppmärksamhet i tidningsspalter för sina skatteskulder, men det har tydligen inte förstört Royal Ravintolats förtroende för honom.

Relander och McCormick lärde känna varandra i San Francisco för några år sedan och insåg fort att de har samma drömmar och smak när det gäller restauranger och mat. Tillsammans utvecklade de konceptet med gatuköksbilar och Streat Helsinki-festivalen. Och nu har de båda gått över till Royal Ravintolat, en av landets största hotell- och restaurangkedjor.

Efter ett par veckor på The Cock är de trötta men överväldigade.

– Vi visste inte vad vi skulle vänta oss, vi fick höra att platsen är avsides och att helsingforsarna inte äter morgonmål ute. Men här har varit full rulle, säger McCormick.

Strategin är att restauranglokalen ska vara i bruk från morgon till kväll, med både frukost, lunch och middag på menyn.

– Hela idén med restauranger håller på att ändras. Tidigare koncentrerade man sig på lunch och en kvällsmeny. Vi vill vara mera som ett vardagsrum, så folk vet att de kan komma när som helst.

Tanken är förstås att kunder från morgon till kväll också ska ge mera inkomster. Hur det ser ut ekonomiskt är ännu för tidigt att säga.

– Vi måste analysera vad som lönar sig och vad som är mera av en hobby. Till exempel frukost ger ju inte stora inkomster, men skapar atmosfär.

Men Relander och McCormick understryker att de är redo att ändra på konceptet om det behövs: en restaurang måste vara i konstant utveckling.

Recessionen har slagit hårt mot kroglivet i Helsingfors där flera restauranger varit tvungna att stänga eller åtminstone ändra på sitt koncept den senaste tiden. Tror ni att krögarna måste tänka om för att klara sig i dag?

– Det är de tvungna att göra, det finns inget alternativ. Samma fenomen syns i andra städer, som Köpenhamn. Restauranger måste bli mera tillgängliga.

– Vi är glada att se att det finns en vilja till det. Vi har michelinkockar som glatt kokar chiagröt.

Kellarikrouvi stängde i slutet av året och renoveringen i lokalerna i jugendhuset – skyddat av Museiverket - satte igång genast. Allt är inte klart ännu, men krögarna är nöjda med att låta krogen leva. Det mesta av inredningen är ihopskramlat från andra restauranger, överlopps saker som bord från Strindbergs. Bardisken är byggd av det gamla trägolvet som hittades under golvkaklet.

Matkonceptet är att det ska vara gott och enkelt: mycket vegetariskt, bistromat och klassiker. Och i enlighet med namnet The Cock som förstås väcker också andra associationer har stället ett rotisseri där man kan beställa en hel rostad kyckling eller tupp.

Krögarna drömmer också om att få liv i torget som nu står tomt utanför. De har tidigare blåst liv i Kaserntorget med Streat food-vagnarna.

– Vi drömmer om en kiosk och en uteservering i solskenet, säger Relander.

När min mycket goda vän Anne fick nys om att jag tänkte göra ett uppslag med äggrätter, föreslog hon att vi skulle bjuda brunchklubben på besök. Brunchklubben är en grupp glada personligheter som regelbundet träffas för att äta, dricka skumpa och skryta för varandra om vilka "äventyr" de har varit med om under veckan. Jag nappade genast på idén, men först besökte jag min syster Evas hönsgård för att få tag i de rätta råvarorna: nyvärpta ägg från glada och kacklande hönor av olika ursprung.

Evas hönshus är något av det trevligaste jag sett och den omsorg som hon ger sina hönor ville jag förmedla också till brunchklubben. Alla hönor är namngivna: Albertina, Christina och Veronica, till exempel. Brunchklubbens deltagare är namngivna Carina, Isa, Kia och Jonas. Jag tror att den goda stämningen från hönsgården faktiskt förmedlades bra till brunchklubben, faktum är att vår matsal så småningom starkt påminde om hönshuset. Alla kacklade förnöjt i munnen på varandra.

Det ser bra ut för hamburgervännerna i Helsingfors. Häromveckan meddelade Top chef-vinnaren 2011, AkseliHerlevi, att han inom kort öppnar restaurangen Naughty BRGR som ska sälja kvalitetsburgare för max tio euro. Och några dagar senare rapporterade Kauppalehti att Herlevis hamburgare får sällskap av den amerikanska hamburgerkedjan Bareburgers.

Bareburgers har trettio restauranger i USA och Kanada och nu vill en av delägarna, finländaren TomWilén, importera kedjan till Finland. Eftersom största delen av ingredienserna ska vara ekologiska och närproducerade kan de finska burgarna komma att innehålla till exempel renkött och svamp. På menyn finns också exotiska rätter som struts- och bisonburgare som blivit populära i USA. De råvarorna är man ändå tvungen att importera från USA, eftersom de är svåra att hitta som ekologiska någonstans närmare, skriver Kauppalehti.

Bareburgers fungerar som ett franchisingbolag och till en början planerar man att starta två eller tre restauranger i Finland. Företaget utvidgar även till Tyskland, Dubai och Japan. Bareburgers grundades 2009.

Speciellt kommer jag ihåg när man som barn fick följa med henne på äggjakt. Mamma hade en förmåga att luska ut var de närmaste hönsgårdarna fanns, oberoende var vi befann oss. Sedan ville hon bara ha sådana ägg som vi plockade direkt ur boet. Hon lyfte på hönan och jag fick samla de ännu varma äggen i en korg. Pinfärska ägg koagulerar snabbare, vitan rinner inte ut i pannan utan hålls nära gulan, och vitan förblir något transparent.

För en man/kvinna/barn

3 ägg
1/2 msk olivolja
1/2 msk smör
Finmalet havssalt
Timjan
Citron

Ställ stekpannan på spisen på medelsvag värme. Tillsätt olja och smör och låt smöret smälta. Knäck i äggen och stek på svag värme tills äggvitan börjar koagulera. Dra stekpannan från värmen när vitan har din favoritkonsistens, krydda med salt, timjan och litet citronsaft.

Han hade en ordentlig baksmälla och beställde smörstekt toast med bacon och pocherade ägg. För säkerhets skull beställde han också en skål med hollandaise.

För fyra

4 skivor bacon
4 skivor toast
smör
4 ägg
2 liter vatten
2 tsk salt

Hollandaisesås

3 äggulor
2 msk pressad citronsaft
2 msk vatten
1/2 tsk Dijonsenap
litet salt
vitpeppar från kvarnen
2–3 droppar tabasco (valfritt)
180 g smör

Börja med såsen. Smält smöret i en kastrull och ställ den bredvid spisen. Resten av ingredienserna lägger man i en tjockbottnad kastrull, blandar om och ställer kastrullen på spisen på medelvärme. Rör om med visp oavbrutet under uppvärmningen. Först blir såsen porös och skummig. När den börjar sjunka ihop och tjockna tar man genast kastrullen från spisen. Nu tillsätter man det smälta smöret under flitigt omrörning, först droppvis och sedan i en tunn stråle. Ställ bredvid spisen, smaka av.

Stek toasten i smör tills den är gyllenbrun. Håll varm till exempel i ugn på 100 grader. Stek baconet krispigt och lägg på toasten.

Pochera, det vill säga sjud äggen på följande sätt: Koka upp vattnet i en kastull. Släng i saltet och sänk värmen så att vattnet nätt och jämnt sjuder. Knäck äggen ett i taget i en soppslev och sänk försiktigt sleven i det sjudande vattnet. Låt äggen stelna 3 minuter, fiska upp med hålslev, låt rinna av på kökshandduk.

Lägg äggen på de varma baconbröden och sleva hollandaisesås över.
 

Jag tycker om att lämna den något krämig i mitten. Hela processen tar bara några få minuter, så gör vid behov hellre fler mindre omeletter än att försöka göra en omelett med tio ägg.

För två

4–5 ägg
1/2 tsk salt
svartpeppar
1–2 msk smör
1 näve babyspenat
100 g fetaost

Knäck äggen i en skål, krydda med salt och rikligt med svartpeppar från kvarnen. Vispa. Smula fetaosten och blanda med den färska spenaten på en tallrik. Ställ en stekpanna på spisen med värmen på max. Klicka i smöret.

När smöret börjar brynas och dofta förföriskt häller man äggsmeten i pannan. Rör om med stekspade längs bottnen på stekpannan, så att gräddningen blir jämn. När omelettens botten börjat stelna, men ytan ännu är lös häller man i spenat- och fetaostblandningen. Sänk värmen och vik omeletten dubbel i pannan. Låt den dra ännu en halv minut i pannan. Lägg en tallrik på pannan och vänd den upp och ner så att omeletten hamnar på tallriken. Mums filibabba!

Porslinet på bilderna är lånat från Bisarri på Skarpskyttegatan.

Vita viner

522207 Torres Las Mulas Organic Viognier 2013, Valle Central. Chile
Ljusgult med välutvecklad, örtig, tilltalande doft och torr, balanserad, aromatisk smak. Mångsidigt prisvärt basvin.
9,99
Betyg: Två stjärnor

007483 Gentil "Hugel" 2013, AC Alsace. Frankrike
Medelgult med frisk, blommig, lätt kryddad doft och torr, mångfacetterad, angenäm, balanserad smak. Prisvärt.
12,98
Betyg: Tre stjärnor

571257 Trimbach Pinot Gris Réserve 2011, AC Alsace. Frankrike
Vackert gult med generös druvig, nyansrik doft och torr, fyllig, harmonisk smak. Till rökt fisk och skaldjur.
19,90 
Betyg: Tre stjärnor

007382 Pouilly-Fumé de Ladoucette 2011, AC. Frankrike
En verklig klassiker till långfredagens inkokta lax. Halmgult med framträdande druvtypisk, örtig och gräsig mångfacetterad doft och torr, balanserad smak med fin harmoni mellan frukt och syra.
31,50 
Betyg: Tre stjärnor

Röda viner

457487 Piedemonte Reserva 2008, DO Navarra. Spanien
Rött med begynnande mognad, välutvecklad, sydligt varm doft och medelfyllig, behaglig, bärig smak med lite läder och lätt ekton.
8,99 
Betyg: Två stjärnor

430377 Luigi Bosca Cabernet Sauvignon 2012, Mendoza. Argentina
Mörkrött med välutvecklad, kryddig, bärig doft och fyllig smak med lämpliga tanniner och frukt. Prisvärt lammvin.
14,99
Betyg: Två stjärnor

458147 Nugan Estate Durif 2010, Riverina. Australien
Djuprött med ungdomlig blå ton, välutvecklad, mustig, aromatisk doft och mycket fyllig kryddig, bärig smak med lämplig syra.
14,99 
Betyg: Två stjärnor

443137 Yvon Mau Saint-Emilion 2009, AC. Frankrike
Djuprött med välutvecklad doft av svarta vinbär och lite kryddor. Smaken medelfyllig, friskt bärig och balanserad med frukt och tanniner i lämpliga portioner. Prisvärt.
14,99
Betyg: Tre stjärnor

447367 Allesverloren Cabernet Sauvignon 2011, WO Swartland. Sydafrika
Rött med begynnande mognad och välutvecklad aromatisk doft med svartvinbärssaft samt lite lakrits. Smaken fyllig med kraft och karaktär. Utmärkt till påskalammet.
16,50
Betyg: Tre stjärnor

424647 Vigna Maggio Chianti Classico Gheraldino 2011, DOCG. Italien
Vackert rött med inbjudande, solvarm, aromatisk doft och fyllig, balanserad smak med bra frukt och snälla tanniner.
17,57
Betyg: Tre stjärnor

434794 Tommasi Amarone della Valpolicella Classico 2011, DOCG. Italien
Toppvin på välkommen halvbutelj. Djuprött med intensiv, mustig, sydligt rostad doft och mycket fyllig, "söt" men balanserad smak. Värt priset.
19,10 (0,375 l)
Betyg: Fyra stjärnor

Portvin

347904 Graham's Quinta dos Malvedos Vintage Port 2004. Portugal
Djuprött med förföriskt delikat doft av mogen frukt och solvarma sluttningar. Smaken förfinad med sötman, bärigheten och alkoholen mycket väl integrerade. Ett stort vin. Klarar både pasha och mignonägg.
28,80 (0,375 l)
Betyg: Fyra stjärnor

Sonja Lumme har bara hunnit ett par steg in i mitt nybörjarväxthus när hon zoomar in på basilikorna på hyllan på bakväggen. De mår inte så bra efter sommarens stora temperaturväxlingar.

– Oj då, basilikan behöver mycket gödsel, det är en speciell ört på det sättet, säger Sonja Lumme.

Till sitt egna stora växthus vill Lumme inte bjuda in utomstående eftersom hon säger att det är en plats för experiment, inte för fotograferingar.

Alla farhågor om att hon främst är en galjonsfigur för de trädgårdsprogram hon gjort på tv eller för de böcker hon skrivit försvinner snabbt – det tar inte många minuter att inse att här står en människa med gedigen kunskap om odling och stor passion för allt det ätbara man kan odla i sin egen trädgård.

Men vi ska tala växthus. Då vi träffas i början av hösten är det min förs­ta säsong som växthusodlare – en krävande säsong som började sent på grund av en långresa, drabbades av den kallaste försommaren på länge och en stekhet period efter det. Mina tomater har krulliga blad, vindruvan vägrar ta sig och paprikorna har fått konstiga mjuka fläckar.

– Det är toppröta, diagnostiserar hon snabbt och ser sedan min förskräckta min.

– Det är inte farligt, de går att äta ändå. De är bara att skära bort de drabbade delarna, tröstar hon.

Tänk först, köp sedan

Hon säger att det lönar sig att från början fundera på vad det är man vill odla i sitt växthus och göra grundarbetena enligt det. Ska det vara växtbäddar, krukor eller hennes egen favorit murbruksbaljor – de stora, rätt fula plastbaljorna man blandar murbruk i?

– Jag rekommenderar dem varmt, de är lysande för man får tillräckligt med mull i dem, säger hon och pekar sedan på mina tomatplantor.

– Du kunde gott ge dem lite mera mull.

Jag tackar och tar emot alla råd jag kan få, min första länge efterlängtade växthussäsong har inte precis varit vad jag drömde om. Veteranen säger att det tar tid att lära sig.

– Vilken liten sak som helst kan skapa obalans. Till exempel toppröta hos paprika eller tomater kommer lätt när det kastar mellan varmt och kallt, mellan torrt och fuktigt.

Fjolårets lynniga väder ledde till tomma klasar också i Lummes eget växthus.

– Är det alltför hett så är det, och då går växternas energi åt till att hållas vid liv.

Från barnsben

Sonja Lummes trädgårdsintresse har vuxit fram sedan barndomen.

– Mamma tvingade oss aldrig att rensa ogräs. Redan som barn blev jag fascinerad av odlandet men jag är så gott som den enda av alla syskonen som odlar något själv.

Hon är känd för Finlands folk som skådespelare och sångare, men trädgårdsintresset blev offentligt och växte till sig efter att ett tv-produktionsbolag tog kontakt med henne för att göra programmet Ihana Piha. Efter det har det blivit en bok om ätbara växter, en om växthus och i februari kom den tredje om örter ut.

Men bokhandlarnas hyllor svämmar redan över av trädgårdsböcker så varför då skriva ännu flera?

– Många av de böcker som finns är skrivna i Sverige eller Danmark där man i största delen av landet inte har likadant arktiskt klimat som vi har. De som bor till exempel i Uleå­borg kan inte använda de böckerna. Urvalet av växter är också annorlunda här.

Lumme säger att hennes passion är de växter man kan äta.

– Varje år odlar jag omkring femtio olika sorters tomater. Ett tiotal är samma arter varje år, de andra är experiment. Dessutom odlar jag paprika, chili och så något speciellt varje år – i år var det tomatillo, en örtväxt med tomataktiga frukter som är en stapelvara i det mexikanska köket.

Hon skakar på huvudet, det blev ingen favorit. De tog för mycket utrymme med tanke på skörden de gav. Och effektivitet är viktigt, Lumme säger att hennes 20 kvadratmeter stora växthus inte räcker till över huvud taget.

Det är inte bara de femtio tomatsorterna som kräver utrymme, i fjol var det chilin som tog över växthuset. Lummes man, skådespelaren Arne Nylander, planterade chiliplantorna i ordentliga stora krukor och gödslade på och i slutet av sommaren hade de en djungel av två meter höga chiliplantor.

Filosofisk dimension

Sonja Lummes favoritögonblick i trädgården är många:

– När nunneörten för första gången visar sig på våren är jag där på knä i gräsmattan.

– Den första röda tomaten! Och ögonblicket då man lyckas med något som man tidigare misslyckats med – fast inte är det ju egentligen vi som lyckas. De är växterna själva. Tänker man efter är det egentligen helt ofattbart att ett pyttelitet frö är programmerat för att dyka upp ur jorden, människan är så gott som onödig. När de första hjärtbladen tränger fram är det ett underverk.

När jag ber henne beskriva sig själv med tre ord blir det en filosofisk utläggning om hur trädgårdsskötsel kan dana en människa.

– Jag är nyfiken, börjar hon.

– Jag är otålig. Men trädgården lär en att vänta på saker och bli mycket mer tålmodig.

– Jag är perfektionist. Och också där har trädgården lärt mig att släppa greppet. Den blir inte perfekt någonsin och det måste man acceptera. En sommar som den här är utmanande för en människa som jag som försöker kontrollera livet och sin omgivning, för naturen låter en bara inte göra det.

Hela livsmedelskedjan skapar matsvinn, men hemhushållen står för över en tredjedel av allt spill. När finländarna slänger i medeltal 24 kilo ätbar mat per person är det till ett sammanlagt värde av 200 miljoner euro – som åker direkt i komposten eller soptunnan.

Marthaförbundet kavlar nu upp ärmarna mot mat- och pengaslöseriet med kampanjen Svinnkampen som pågår fram till våren 2016.

– När det talas om svinnet är det många som säger "Det är inte jag som slänger". Alla kanske inte ens upplever det som ett problem utan tänker att det inte är hemskt många tior de slänger. Men det blir mycket i längden, säger Elisabeth Eriksson som är hushållsrådgivare och leder projektet Svinnkampen.

Enligt undersökningen Foodspill som gjorts hos MTT står hushållen för 35 procent av matsvinnet i Finland.

– Livsmedelindustrin och handeln står förstås också för mycket, men hemhushållens 35 procent kan var och en göra något åt. Vi misstänker att det finns en stor okunskap, att folk inte ens inser att de slänger fullgod mat.

Därför går kampanjen in för väldigt konkreta råd. Det blir både matlagningskurser samt rådgivning, tips och siffror i många olika kanaler. Bland annat kan du få restmatstips via sociala medier: lägg till exempel ut en instagrambild på din överblivna kokta potatis och tagga den med #svinnkampen så lovar Marthaförbundet tipsa om vad du kan göra för gott av den.

Eriksson hoppas matkonsumenter kunde börja tänka mera själva i stället för att bara stirra på datummärkningar. Och minnas att det är skillnad på "bäst före" och "sista förbrukningsdag".

– Det är klart att datumen finns där för vår egen säkerhet och för att myndigheterna vill skydda oss, men vi borde fundera själva också. Att mjölken gått ut ett visst datum betyder inte att den direkt behöver slängas. Dofta och smaka på den, använd sinnena och bestäm själv, säger Eriksson.

Framför allt är Eriksson förvånad över att statistiken visar att så mycket hemlagad mat slängs bort.

– Först bär man hem tunga matkassar, använder vatten och el för att laga den, lägger ner kärlek i den och sedan slänger man en stor del?

Jämför man matsvinnssiffrorna i Foodspill-undersökningen med hur mycket mat finländarna köper per år har Marthaförbundet räknat ut att var femte kass med mat slängs bort.

– Låt bli att handla den där femte kassen, råder Eriksson. Till exempel nu inför påsk, beräkna rätt och fundera om maten verkligen behöver hamstras.

Som en del av kampanjen har Marthaförbundet lyft fram tabeller för att beräkna rätt ingrediensmängder för middagar på sin webbplats.

Det kan finnas mycket pengar att spara i att beräkna rätt och att vara lite uppfinningsrik med resterna. Men i bakgrunden av kampanjen finns förstås de globala miljöaspekterna och social rättvisa.

– Det handlar om att ha respekt för maten, säger Eriksson. Det är farligt att det sägs saker som att det skulle behövas två jordklot för att producera all mat vi behöver. Nog räcker ju maten om vi fördelar den rätt.

3 äggvitor
2½ dl strösocker  Fyllning:
1 dl vatten
1 dl socker
1 dl kakao
3 dl vispgrädde
1 mango
1 apelsin

Sätt ugnen på 150 grader. Vispa äggvitorna till hårt skum i ett rent kärl. Tillsätt sockret under fortsatt vispning och vispa minst 5 minuter, tills du får en blank och fin massa. Bred ut smeten på bakplåtspapper till två cirklar. Grädda i mitten av ugnen i cirka 1 timme. Låt gärna bottnen torka i efterugnsvärme, med ugnsluckan på glänt.

Fyllning:
Koka ihop vatten, socker och kakao tills det blir en trögflytande chokladsås. Det här kan du förbereda redan dagen innan!

Vispa grädden. Skala och skär frukten i lämpliga bitar.

Montering:

Bred chokladsås på den ena marängbottnen. Bred ut av frukten. Spritsa på hälften av grädden. Lägg den andra marängen över. Spritsa ytterligare grädde och toppa med frukt och ringla över av chokladsås.

Gulorna används till flan, se receptet här.

250 g kvarg
2 dl grädde
3 msk florsocker
1 msk nyponskalmjöl
Saften & skalet av 1 apelsin
½ dl suckat
½ dl russin
½ dl hackad mandel
Mango, apelsin  eller annan gul frukt

Vispa grädden till hårt skum. Blanda ner de övriga ingredienserna. Rör om försiktigt. Häll upp i dubbelt filter och låt rinna av i tratt i kylskåp. Slå upp följande dag och dekorera med frukt från fruktfatet.